Vi behöver inga hjältar

Unknown-2

Regnkläder eftersökes. En statusuppdatering på FB. Det är grannen som skriver. Hon samlar kläder till ett flyktingboende i närheten av hennes jobb. Flera barn har precis anlänt och de saknar rätt kläder för hösten. Så nu ber hon oss att se vad vi har hemma att avvara. Hon sätter upp lappar på skolan. Hon är ensamstående men på något sätt lyckas hon mellan jobb och skolhämtningar samla ihop det människor kan avvara. Det finns små barn – våra nya svenskar – som precis har anlänt. De riskerar att bli blöta.

Jag har en vän. Han slukar teater och älskar konst. Historiska romaner och kungaätter kan han rabbla i sömnen. God mat, gott vin. Han lever som många av oss andra i den bästa av världar. Men det gör inte alla andra. Barn flyr undan terror och dör på Medelhavet. Så han går utanför sin comfort zone. Han skriver på sitt sätt med sina ord. För det slår honom att han sitter på makt att påverka. Att han inte kan vara tyst.

En artist finns inte bara för att underhålla. En artist har ett ansvar att tala om den samhällsutveckling han ser. Dessa ord yttrar Rikard Wolff och sjunger sedan ”dags att vi vaknar och kliver upp ur vår törnrosesömn, de mördar våra kamrater medan vi lever kvar i en dröm.”

Själv sitter jag på Parkteatern och känner mig oerhört fri. Det ena planet tät följt av det andra flyger lågt över oss. Jag antar att de är på väg till Bromma.

”Vad skönt att kunna sitta här och veta att det där planet inte släpper bomber över mig.” tänker jag.

Jag känner mig morbid av den absurda association. Men sen slår det mig. Det är många som inte kan sitta så här i en park. Och det är nog det riktigt absurda. Hur otroligt olika förutsättningar vi föds med.

Jag hör ett hyllningstal om Raoul Wallenberg. Hur han var en alldeles extraordinär människa. Och blir lite illa till mods. Jag tror nämligen Wallenberg var en helt vanlig människa som valde att göra extraordinära saker.

Genom hela historien har avgörande handlingar alltid genomförts av helt vanliga människor. Grannen som samlar regnkläder. Artisten som manar till eftertanke. Journalisten som efterlyser nyanser. Vännen som lämnar sin comfort zone. Jag tror att denna påminnelse ibland är viktig. Annars riskerar vi att frånskriva oss ansvaret. Tro att någon annan ska lösa allt.

På jiddisch finns uttrycket Ein Mensch. Det betyder ordagrant ”en människa” men används som ett uttryck för beundran över en person med hög integritet, som står upp när det blåser, aldrig darrar på manschetten och har en ansvarskänsla och kompass som kan vägleda generationer.

Det uttrycket slår mig ständigt nuförtiden. Hur jag omges av de. Vi behöver inga hjältar. Vi behöver vanliga människor som gör vad de kan i vardagen. Vi behöver nyanser i en tid då vi helt håller på att förlora perspektiv.

Judiskt liv på utdöende

Unknown-1

En alldeles egen rundvisning. Det kändes faktiskt väldigt VIP. I synnerhet eftersom synagogan nästan aldrig var öppen. Vår guide tog sig omsorgsfullt tid att berätta om den gamla K-märkta byggnaden. Hur synagogan en gång i tiden varit full med folk varje vecka. Hur den nu endast höll öppet två gånger i månaden. Det en gång sprudlande judiska församlingslivet i Norrköping var på utdöende.

Jag minns hur han svepte med blicken över mig och mina fyra väninnor och det lyste till av hopp i ögonen på honom.

-En dag när ni ska gifta er kanske ni skulle vilja komma hit och göra det här? Det skulle göra oss väldigt glada. ” sa han.

Jag läser artikeln av Dan Korn i Dagens samhälle om hur det judiska livet i Sverige håller på att dö ut. Och jag tänker på komplexiteten med judendomen. Om detta med att tillhöra ett folk, en religion och en nationell minoritet.

En gång fanns det judiskt församlingsliv från Haparanda i norr till Landskrona i söder. Idag finns det snart bara Stockholm, Göteborg och Malmö kvar. Jag kan inte låta bli att tänka på alla möten mellan människor och traditioner som därmed inte blir av. Jag tänker på hur Sverigedemokraterna växer. Och jag inser att där möten inte finns och där samtal inte förs får rädslan för det främmande snabbt grogrund.

Min mamma beskriver ibland svårigheten med att ha emigrerat. Hur hon aldrig kommer känns sig 100 % hemma här i Sverige. Hur hon samtidigt numera är en främling när hon åker tillbaka till Polen. Det svåra med att inte höra hemma någonstans.

Även för mig är det dubbelbottnat. Detta med att vara svensk judinna. Mina två äldsta döttrar kommer hem och sjunger att ”på julen ska varenda unge vara glad.” Och när lillasyster rapar efter att ha ätit klappar de förtjust i händer och ropar ”Mazeltov”.

Jag funderar mycket nuförtiden över skillnaden på integration och assimilering och över mitt eget ansvar att överföra tradition. Ofta upplever jag en enorm frustration över min oförmåga att på ett bra sätt lyckas förklara varför vi firar Pesach eller Jom Kippur. Det är inte konstigt att barnen undrar när ingen av deras skolkamrater gör det och deras mamma knappt tror på religion. Hur förmedlar jag till mina barn att shabbatljusen fyller mig med trygghet och att jag känner ett ansvar mot tidigare generationer som jag inte kan skaka av mig? Dessutom känns ansvaret plötsligt större än någonsin när populistiska krafter växer sig starka och det judiska nationella minoriteten blir allt mindre. Dan Korns artikel påminner mig ännu en gång om detta.

Funderar återigen på känslan min mamma beskriver av att inte höra hemma någonstans och inser att jag känner precis tvärtom. För mig känns det som det mest naturliga i världen att vara både svensk och judinna. Jag kan bara hoppas att mina barn får möjlighet att känna likadant. Och att det är skillnad på integration och total assimilering.

Nationaldagstankar till min ofödda dotter

10368217_10152075773346767_4083946661367395800_n

Inom kort anländer du min efterlängtade dotter. Jag skulle därför vilja ta detta tillfälle i akt att berätta lite om stället du snart kommer till. För idag firas nämligen nationaldag i det land där du kommer födas. Det som även kommer bli din nationaldag. Jag vill därför berätta lite om detta Sverige som format din mamma. Som i så mångt och mycket även kommer forma dig.

Det är ett lustigt ställe på många sätt. Ett ställe där det idag diskuteras om den blå-gula flaggan bör hissas och vem den tillhör. Kan börja med att avslöja en hemlighet. Den tillhör bland annat dig. Och du gör som du vill min älskade dotter men min varma råd till dig är att hissa den stolt. För förr eller senare så kommer du inse att en av de underbara sakerna med denna plats är vi ens har tid och energi att diskutera detta. Vi kan göra det utan att riskera att fängslas eller torteras för hädelse. Och vi kan välja att hissa den. Eller att hissa denna variant som din mamma postar här. Båda är en nämligen kärleksförklaring till detta land som snart är ditt hem.

Det finns så mycket jag skulle vilja berätta för dig om detta ställe och jag måste börja med att erkänna att precis som alla andra platser så har detta ställe fel och brister. De kommer du möta oavsett och du kommer bombarderas med historier om de. Så därför skulle jag just idag vilja ge dig några andra perspektiv.

1. För det första. Du behöver inte vara rädd. Den sjukvård som tar emot dig behöver visserligen förbättras men är samtidigt bland de säkraste i världen. Den har flera gånger räddat livet på både din mormor, din mamma och din syster. Så det är bara att komma när du vill.

2. Du kan se fram emot ett första år fullt av lek, skratt och gott om tid tillsammans med mig och din pappa. Detta ställe erbjuder nämligen den mest generösa möjligheterna i världen för oss tre att ta en paus från allt annat och bara ägna oss åt varandra.

3. Du kommer börja i en förskola som du troligen precis som dina systrar kommer komma hem ifrån kluckandes av skratt och fylld av ny kunskap. Du kommer få möjlighet att i 12 år gå till skolan och sedan vidare till universitetet. Du kommer till ett av de mest generösa välfärdsystem i hela världen. Trots det – eller kanske tack vare det – har du och borde ta dig rätten att ifrågasätta, engagera dig, försöka förbättra och protestera mot sådant du inte tycker om. Du har turen att födas i en demokrati. Det är en möjlighet och ett stort ansvar.

4. Nu när du kommer till oss så är du en del av detta land men också en del av din familj och du tillhör därmed även en nationell minoritet. Du kommer i en omvälvande tid där det finns starka krafter som kommer ifrågasätta din rätt att vara den du är. Vill dock att du ska vila trygg i att de krafter som slåss för din rätt att växa upp trygg i din identitet är betydligt starkare.

5. Slutligen lova mig att aldrig tappa perspektivet att du kommer till en plats dit människor flyr till snarare än flyr ifrån. Lova att aldrig sluta värna om och försöka bidra till detta ställe – för det är bland de finaste på jorden.

Bibliotekarier ska inte behöva agera väktare

Unknown

Skarpnäcks kulturhus. Biblioteket. Lite av en fristad när jag var föräldraledig med mina två döttrar. I kafét fikade jag med andra föräldrar. På biblioteket tog min ena dotter sina först stapplande steg i lekutrymmet. Det var här barnen tog del av de första pekböckerna och försökte ljuda de första orden. Bibliotek har alltid fascinerat och förtrollat mig.

De är en mötesplats dit alla är välkomna. De är ett epicentrum för kunskap och demokrati. De är ett vardagsrum där kommuninvånare, civilsamhälle, näringsliv och offentlig verksamhet möts. Där läxhjälp erbjuds och ”svenska med bebis” möjliggör nya vänskaper. Just för att de fyller en sådan viktig funktion är bibliotek platser som måste värnas. De är en plats där vi alla måste känna oss trygga och där det är var och ens ansvar att bidra till en miljö där vi alla kan vistas.

Under våren har det förekommit ordningsproblem på flera bibliotek i ytterstaden. Verksamheten har störts så till den grad att såväl besökare som personal har slagit larm. I brist på andra alternativ har biblioteket i Hässelby Villastad bestämt att ändra sina öppettider för att undvika bråk. Sedan i början av maj stänger biblioteket redan kl. 15 om eftermiddagarna. Eleven som vill läsa läxor efter skolan och den hårt arbetade småbarnsföräldern som vill öva bokstäver med sitt barn efter fritids är bland de som blir förlorarna när deras tillgång till verksamheten beskärs.

När bibliotek blir forum för stök och bråk är det givetvis ofta ett uttryck för något större. Det är ofta ett symptom för att det finns utmaningar i närområdet som behöver adresseras. Att biblioteket ska behöva reducera sin verksamhet är det dock inte rätt väg att gå. Det är också oroväckande när relativisering sker av fattade beslut, stök och trakasserier med hänvisning till att det skett i ytterstaden.

Bibliotekarier ska inte behöva agera väktare. Biblioteken måste få hjälp att upprätthålla ordningen och komma tillrätta med problem. Därför kommer jag tillsammans med mina liberala kollegor i Kulturnämnden nästa vecka yrka att staden omedelbart utreder vilka åtgärder som behöver sättas in för att biblioteken åter ska bli lugna och trygga.

Lika lite som biblioteksbesökare i innerstaden ska behöva acceptera stök, trakasserier och våld ska biblioteksbesökare i ytterstaden behöva göra det.

Hanna Gerdes (FP), ledamot i Kulturnämnden, Stockholms stad

Denna text hittar ni även idag på Stockholmsbloggen

Pop-up bibliotek på stranden i sommar

images-3

Tänker mycket på detta med bibliotek. En del skulle kanske hävda att jag fått de på hjärnan. Men jag tycker de är fyller en så oerhört viktig funktion. Föreslog därför nyligen med kollegorna i Kulturnämnden att vi till sommaren bör införa pop-up bibliotek vid stadens badplatser och stränder.

Tanken är att dessa mobila biblioteken ska främja läslusten genom att finnas där stockholmare i alla åldrar hänger på sommaren. I många länder med bättre klimat än Sverige finns bibliotek kopplat till stränderna. Jag tycker även vi borde ta vara på de varma månader vi har. Att kunna låna en bok att läsa på stranden en solig dag med familjen eller med vänner är ett bra sätt att stimulera läsningen, inte minst för barn.

Intervjuas kring förslaget av Stockholms Direktpress -läs mer om det här.

Låt stockholmarna låna konst på biblioteket

Skriver idag i Dagens samhälle tillsammans med kollegorna i Kulturnämnden om varför FP vill införa konstbibliotek i Stockholm.

bibliotek2 Foto Colourbox

Konst och kultur berör oss varje dag. Imponerar och provocerar. En bra bok, en spännande film eller en gripande föreställning tillför en mängd nya insikter och perspektiv. Konsten bildar oss och är något alla borde få ta del av. På gator och torg men även i hemmet.

Folkpartiet vill nu inrätta konstbibliotek som gör det möjligt för alla stockholmare att ha konst hemma. I ett liberalt samhälle får tillgången till varierad kultur och konst aldrig avgöras endast av plånbokens tjocklek. Vi tycker att alla ska kunna få chansen att ha en skulptur eller en tavla hemma genom att enkelt låna hem konst från biblioteket.

Stockholms bibliotek är i dag en mötesplats för människor och samtidigt den plats där de flesta av oss möter kulturen i vardagen. På biblioteket är alla välkomna att gratis låna, läsa och vistas. Biblioteken är därför oerhört viktiga för kunskap, bildning och demokrati.

Redan i dag innehåller bibliotek betydligt mer än böcker. På biblioteket möter vi nya former av medier och teknik. Vi kan ta del av spännande föreläsningar och intressant seminarier. I Stockholm har Folkpartiet satsat på nya och öppna bibliotek på platser där stockholmarna rör sig. Tunnelbanebiblioteken har inrättats just för att bibliotek ska kunna fungera som vardagsrum och aktiva mötesplatser.

Stockholm är även fullt av konst som gör vår stad vackrare och mer intressant. Nya offentliga konstverk tillkommer ständigt genom den regel som säger att en procent av byggkostnader ska gå till konstnärlig gestaltning. Mötet med konsten i mer privata sammanhang är dock något alla borde få chansen till. Vi tror att många minns känslan när man kunde hänga upp den första tavla man valt själv.

Folkpartiet tycker därför att du ska kunna låna en tavla eller en skulptur på biblioteket. Vi tror även att konstbiblioteket är ett bra sätt för att fler konstnärer kan sprida sina verk. Möjligheter att låna hem konst finns redan på flera håll i världen, ofta under benämningen ”artotek”. Exempel finns i Berlin och Minneapolis – och även i Tensta i Stockholm.

Med ditt bibliotekskort ska du kunna låna hem ett konstverk i fyra veckor. Det kan handla om verk av nu levande, aktiva konstnärer – eller vissa verk ur stadens egen stora konstsamling. Urvalet av nutida, ny konst bör givetvis göras på professionell grund, och konstnärerna ska få en rimlig, förhandlad ersättning. Vi vill se ett webbaserat system där man kan ta del av stadens hela konstbibliotek samtidigt som man på de olika lokala biblioteken ska kunna få se några smakprov. Möjligheten att kunna låna hem något av en lokal konstnär ska också finnas.

Till konstbiblioteket kan och bör kopplas olika aktiviteter och möjligheter att få lära sig mer och träffa andra konstintresserade – för dem som vill. Ett konstbibliotek kräver förstås praktiska lösningar kring säkerhet, försäkringar och ekonomi – men erfarenheterna från andra städer och länder visar att det kan lyckas.

Konstbiblioteken ger alla möjlighet att få ha konst hemma – oavsett plånbokens tjocklek. Det är kulturpolitik som gör skillnad, på riktigt!

Rasmus Jonlund, vice ordförande (FP) i kulturnämnden, Stockholms stad
Hanna Gerdes, ledamot (FP) i kulturnämnden, Stockholms stad
Anne-Lie Elfvén, ersättare (FP) i kulturnämnden, Stockholms stad

Schlageryra och Sveriges seger i Eurovision Song Contest

esc_generic_logohannaanne-lie

Den musikaliska och fredliga kampen mellan Europas länder är över. Sverige och Måns Zelmerlöw står som välmotiverade segrare. Nu vidtar den lika fredliga men kanske inte mycket mindre frejdiga striden mellan svenska städer och arenor: Var ska Eurovision Song Contest-finalen gå av stapeln 2016? Även här ser vi en, efter rättfärdig kamp, välmotiverad segrare: Stockholm. Efter att den förra europeiska finalen på svensk mark, 2013, hölls i Malmö är det dags att återvända till rikets största stad.

Och även om de svenska finalerna de senaste åren har hållits i Solnas Friends Arena, bör väl de europeiska gästerna och TV-publiken denna gång få välkomnas till vår huvudstad?

Anläggningarna för ett bra arrangemang – och större än i Malmö senast – finns. Det gäller arenan för själva delfinalerna och finalen (Globen liksom år 2000, eller nya grannen Tele2 Arena?), men också allt som krävs runtomkring: hotell, restauranger, och möjligheter till andra kringarrangemang. ESC i Stockholm innebär förstås satsningar och en del stök, men kan också ge mycket tillbaka till vår stad och region. Värden och uppmärksamhet som senast till stor del landade i Köpenhamn. Från vår horisont som liberala schlagervänner i kulturnämnden vore det en glädje att få välkomna Eurovision Song Contest 2016 till Stockholm!

Tidigare ESC-finaler i Sverige har arrangerats i Stockholm, Göteborg och Malmö. Kanske finns andra städer som vill ge sig in i kampen i år. I vår egen Stockholmsregion finns förstås Solna, där vår partivän Anders Ekegren redan är ute på banan.

Stockholmsregionen har ett starkt gemensamt kort: Anne-Lie Elfvén, vår vän och kollega i kulturnämnden, tillika politisk sekreterare i Solna – som nu har sett Sverige segra på plats i Baku 2012 och Wien 2015.

Vi har ännu inte kunnat komma i kontakt med vår korrespondent på plats men Anne-Lies varma band till såväl Stockholm och Solna gör oss övertygade att hon gärna vill se Eurovision 2016 i Stockholmsregionen.

Allt vi kan säga är: Låt bästa stad vinna!

Rasmus Jonlund (vice ordförande) och Hanna Gerdes (ledamot)
Folkpartister i kulturnämnden, Stockholms stad