”Han sitter ju i rullstol” – om en omsorg som kväver

images

Adam. Det var nog han som öppnade mina ögon.

Jag tror att allt började den där kvällen då vi skulle äta middag tillsammans med ett stort kompisgäng på studenthemmet i Warszawa. Jag hade tagit med sallad, en annan vän grillad kyckling, en tredje bröd. Adam hade lovat att ta med en flaska vin. Men han glömde. När jag uppmanade honom att hämta flaskan  möttes jag av starka reaktioner från våra övriga vänner.

”Men Hanna, hur kan du! Skäms du inte? Nog borde du allt hämta den själv. Tänk att skicka iväg Adam sådär. Han sitter ju i rullstol och allt.”

Jag kände mig obekväm hela kvällen. Jag kastades mellan dåligt samvete över att jag kanske gjort något fel och min intuition som sa mig det motsatta.Det var ju trots allt faktiskt Adam som hade glömt vinet. Jag hade reagerat så som jag hade gjort om vem som helst av de andra hade glömt vinet. För mig var Adam inte sin funktionsnedsättning.

Det året umgicks jag och Adam mycket och jag fick se världen genom hans ögon. När vi skulle på bio fick vi alltid åka en timme tidigare. Det gick bara två spårvagnar i timmen som var tillgängliga. Eftersom vi både älskade att gå på bio såg vi samma film både två och tre gånger. Det fanns bara en salong som inte krävde att man tog sig upp för den där evighetslånga trappan. En dag berättade Adam att han inte fått välja universitetskurser fritt utan tvingats ta hänsyn till vilken lokal de hölls i. Många kurser hölls i helt otillgängliga byggnader.

Inom kort kommer regeringens proposition om bristande tillgänglighet. Det är på tiden. 2014 finns det fortfarande många som ser tillgänglighet som ett särintresse snarare än ett självklart allmänintresse. Fortfarande byggs nya hus och fortfarande köps bussar och spårvagnar in som inte kan användas av alla resenärer.

Det finns särskilt en grej som jag aldrig glömmer. Det var en kväll när Adam hade sett en tjej han tyckte var snygg. Och han frågade henne om han kunde få bjuda på en öl. Hon tittade på honom och svarade: Nej men snälla du såklart du inte ska. Jag hämtar en öl åt dig. Sen klappade hon honom på huvudet.

Den kvällen såg jag honom för första gången med tårar i ögonen.Han sa: Jag klarar allt det där andra Hanna. Men den jäkla omsorgen. Att hon inte ser mig som en man. En individ. En människa. För henne är jag bara ett omsorgsobjekt. Och omsorgen den kväver mig.

Jag tänker ofta på hur det kommer sig att det fortfarande ska vara så innerligt svårt att se att människor inte föds med ett funktionshinder. Funktionshinder är alltid en följd av brister i samhället . Hinder som kan elimineras om samhället förändras. Både under min tid som jurist på Handikappombudsmannen och nu som fritidspolitiker blir jag ofta enerverad över att svensk välfärdspolitik och retorik ofta tar sin utgångspunkt i just omsorgsperspektivet. Även om tanken är god leder det lätt till att minoriteter blir beroende av majoritetens välvilja.  Alla människor har rätt till respekt och medinflytande. Alla människors har lika rätt att leva ett värdigt liv. Tillgänglighet inte en fråga om att tillgodose särintressen utan om mänskliga rättigheterna. Och detta inkluderar möjligheten att kunna ta del av utbildning och använda publika färdmedel.

Kloka Maria Johansson, fd ordförande för DHR skrev nyligen: ”Rullstolen är för den som behöver den antagligen skillnaden mellan delaktighet och självbestämmande och att vara helt beroende. Att hamna i rullstol är definitivt inte slutet på livet, det kan vara början”.

När FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning kom talade många om ett paradigmskifte i perspektiv. Från patient till medborgare. Från vårdobjekt till självständighet. Från välgörenhet till rättighet. Ikväll tänker jag på Adam. Jag tänker att det där riktiga paradigmskiftet kommer först den dagen då ingen längre ifrågesätter att Adam ska hämta rödvinet som han glömde.

Annonser

7 reaktioner på ””Han sitter ju i rullstol” – om en omsorg som kväver

  1. Det är rart det du skriver. Men det kväljer också. Jag är inte nöjd med sympati. Jag nöjer mig inte med mindre än konkreta rättigheter. Jag tror att det enda sättet att få bra attityder är att få praktiska möjligheter. Delaktighet. Jag har hört politiker prata om attityder som är vägen framåt, och i nästa veva röstar de emot förslag som leder framåt ökar delaktigheten. Så jag fortsätter att strunta i attityder som är intet förpliktande…..

    • Hej Ub,

      Tack för att du läser min blogg och för din feedback. Att sympati får dig att kvälja förstår jag. Men om det är det du läser in i mitt inlägg så har jag antingen varit otydlig eller så kanske du inte har läst det särskilt noggrant . För mig är dessa frågor inte annat än en fråga om mänskliga rättigheter. För att förverkliga dessa precis som alla andra mänskliga rättigheter måste man dock ha ett konkret rättighetperspektiv. Det är avsaknaden av det jag försöker lyfta. För övrigt är jag är människorättsjurist och har arbetat konkret och handfast för dessa rättigheter de senaste 10 åren. Fritidspolitiken är något jag gör vid sidan av allt annat. Ha en trevlig kväll.

  2. Tack för ditt svar. Jag läste ditt inlägg igen och ser att vi är helt överens om allt du skriver om mänskliga rättigheter mm. Jag har ingen anledning att misstro dig för att sitta fast i attitydspåret. Ditt agerande mot Adam var ju precis som man/jag vill att det ska vara. Kanske var det rubriken om attityder som jag fastnade i och blev trött och arg. Det är ett försök till förklaring av min reaktion. Men det blev dumt! Och slarvigt. DU har ju inte sagt att attityder är det enda problemet. Jag gillar själv inte att bli bemött som kollektivet funktionshindrade och du ska inte behöva bli bemött som kollektivet politiker heller. Jag ber uppriktigt om ursäkt! Jag är glad för varje politiker, och alla andra med, som agerar för mänskliga rättigheter på olika områden. Önskar dig all kraft i det arbetet!

  3. Ping: Bristande tillgänglighet som ny form av diskriminering i lagstiftningen | Hannas tankar

  4. Ping: Insikt som motvikt | mariajohanssonblog

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s