Bristande tillgänglighet som ny form av diskriminering i lagstiftningen

217216_5082626766_3246_n

New York. Förenta Nationerna. Jag är där tillsammans med kollegor från Handikappombudsmannen. Jag kan bokstavligen ta på förväntan i luften. Vi deltar i ett av de sista förhandlingspassen innan FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning ska antas. Känslan av att få vara närvarande när historia skrivs är otrolig mäktig.

I dag skriver Erik Ullenhag på SvD Brännpunkt att regeringen föreslår att bristande tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning ska införas som ny form av diskriminering i diskrimineringslagen. Äntligen. Så efterlängtat och önskat.

Under allt för lång tid har personer med funktionsnedsättning behandlats som vårdobjekt. Först med handlingsplanen Från patient till medborgare började man sakta men säkert betrakta tillgänglighet och frågor relaterade till funktionsnedsättning som demokratifrågor snarare än vårdfrågor inom politiken. Om detta och mycket annat skriver Lars Lindberg och Lars Grönvik i sin bok ”Funktionshinderpolitik – en introduktion”.

När jag läser om den nya lagrådsremissen och att ett tillgängligt samhälle är centralt för människors självbestämmande och delaktighet kan jag inte låta bli att hoppas att vi äntligen är här nu. Vid det där stora perspektivskiftet som är så efterlängtat. Perspektivskiftet som behövs i alla delar av samhället. Jag har skrivit tidigare om det tidigare. Om en omsorg som kväver och det perspektivskifte som jag tror så desperat behövs i alla delar av samhället.

På högskolan där insikt krävs om att tillgång till teckentolk eller extra tid på en tenta vid dyslexi inte handlar om undantagsregler eller priviligier utan lika möjligheter och rätten till utbildning på lika villkor.

I otillgängliga vallokaler som hindrar människor från att ta del av den mest grundläggande av medborgerliga rättigheter – rösträtten.

På krogen – där tröskeln som inte släpper in en rullstol kan vara lika exkluderande om en vakt som säger nej.

Någonting säger mig dock att vi fortfarande har en otroligt lång väg att gå. Men bara idag ska jag ta ett djupt andetag och passa på att njuta.  Och skicka ett ödmjukt tack till alla de som kämpat så länge för detta. Inom civilsamhället och inom politiken.

Läs även: Maria Johansson, Lars Lindberg, Rasmus Jonlund och Lika Unika angående dagens förslag.

Läs även Karin angående vikten av perspektivskifte.

Annonser

2 reaktioner på ”Bristande tillgänglighet som ny form av diskriminering i lagstiftningen

  1. Ping: Visst är bristande tillgänglighet diskriminering « Rasmus (liberal)

  2. Ping: Insikt som motvikt | mariajohanssonblog

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s