Vi behöver inga hjältar

Unknown-2

Regnkläder eftersökes. En statusuppdatering på FB. Det är grannen som skriver. Hon samlar kläder till ett flyktingboende i närheten av hennes jobb. Flera barn har precis anlänt och de saknar rätt kläder för hösten. Så nu ber hon oss att se vad vi har hemma att avvara. Hon sätter upp lappar på skolan. Hon är ensamstående men på något sätt lyckas hon mellan jobb och skolhämtningar samla ihop det människor kan avvara. Det finns små barn – våra nya svenskar – som precis har anlänt. De riskerar att bli blöta.

Jag har en vän. Han slukar teater och älskar konst. Historiska romaner och kungaätter kan han rabbla i sömnen. God mat, gott vin. Han lever som många av oss andra i den bästa av världar. Men det gör inte alla andra. Barn flyr undan terror och dör på Medelhavet. Så han går utanför sin comfort zone. Han skriver på sitt sätt med sina ord. För det slår honom att han sitter på makt att påverka. Att han inte kan vara tyst.

En artist finns inte bara för att underhålla. En artist har ett ansvar att tala om den samhällsutveckling han ser. Dessa ord yttrar Rikard Wolff och sjunger sedan ”dags att vi vaknar och kliver upp ur vår törnrosesömn, de mördar våra kamrater medan vi lever kvar i en dröm.”

Själv sitter jag på Parkteatern och känner mig oerhört fri. Det ena planet tät följt av det andra flyger lågt över oss. Jag antar att de är på väg till Bromma.

”Vad skönt att kunna sitta här och veta att det där planet inte släpper bomber över mig.” tänker jag.

Jag känner mig morbid av den absurda association. Men sen slår det mig. Det är många som inte kan sitta så här i en park. Och det är nog det riktigt absurda. Hur otroligt olika förutsättningar vi föds med.

Jag hör ett hyllningstal om Raoul Wallenberg. Hur han var en alldeles extraordinär människa. Och blir lite illa till mods. Jag tror nämligen Wallenberg var en helt vanlig människa som valde att göra extraordinära saker.

Genom hela historien har avgörande handlingar alltid genomförts av helt vanliga människor. Grannen som samlar regnkläder. Artisten som manar till eftertanke. Journalisten som efterlyser nyanser. Vännen som lämnar sin comfort zone. Jag tror att denna påminnelse ibland är viktig. Annars riskerar vi att frånskriva oss ansvaret. Tro att någon annan ska lösa allt.

På jiddisch finns uttrycket Ein Mensch. Det betyder ordagrant ”en människa” men används som ett uttryck för beundran över en person med hög integritet, som står upp när det blåser, aldrig darrar på manschetten och har en ansvarskänsla och kompass som kan vägleda generationer.

Det uttrycket slår mig ständigt nuförtiden. Hur jag omges av de. Vi behöver inga hjältar. Vi behöver vanliga människor som gör vad de kan i vardagen. Vi behöver nyanser i en tid då vi helt håller på att förlora perspektiv.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s