Varför livet är en schlager för mig

Ikväll är det äntligen dags.  Dags för det som beskrivits i internationella medier som svenskarnas eget Superbowl – Melodifestivalen. Varje år bänkar sig miljontals svenskar för att följa urvalsprocessen som leder fram till Eurovision Song Contest.  Vi glädjs, upprörs och sjunger med när folkkära artister framför olika slagdängor.

Ibland funderar jag på varför Melodifestivalen har en sådan central plats i svenskarnas hjärta.  Och framförallt varför den har en så stor plats i mitt.

Ibland tänker jag att det bottnar i människans ständiga fascinationen av kampen mellan David mot Goliat. Abbas vinst 1974 med Waterloo. Den som gjorde att vi – det kalla landet i norr – sattes på världens musikkarta för all framtid.  Med Melodifestivalen får vår lilla nation plötsligt muskler av oanade proportioner. Svenska Försvarsmakten må bara kunna skydda landet i en vecka men detta glömmer snabbt svenskarna vid tanken på en möjlig vinst i denna prestigefyllda tävling.

Eller kanske är det den där trygghetskänslan som Melodifestivalen fortfarande framkallar. Minnet av den enda gången om året då man fick vara vaken och se på TV tillsammans med de vuxna fast det var sent efter läggdags.

För egen del tror jag att jag fylls av värme eftersom Melodifestivalen alltid varit något beständigt i mitt liv. Även under de värsta åren i barndomen . Då jag bevittna så mycket våld. Då mitt hem var en kvinnojour. Åren jag inte brukar vilja prata om. Det kan låta ihåligt men jag tror att det betyder mycket. Det att den alltid fanns där. Schlagern.

Varje gång jag går på fest numera så letar jag i Spotify-spellistan för kvällen i hopp om att den ska innehålla schlager. Med åren har jag insett att jag inte är ensam om att älska denna musikgenre. Men i min barndomsvärld var denna längtan lite otillåten och pinsam. Att lyssna på schlager som 13-åring var inte coolt – det ansågs nördigt. Så medan vännerna fyllde CD-hyllan med Mary J Blige och Prince gömde jag mig i flickrummet och lyssnade på Carola. Kanske var det därför det var ett sådant andrum när jag i vuxen ålder träffade Schlagerliberalerna. Människor som med glimten i ögat tar detta med schlager på så fullt allvar.

Ikväll bänkar jag mig i soffan. Vid 35 –årsålder har jag landat tryggt i att jag är en schlagernörd. Och att även den djupaste sår för min del sakta helas med en riktig jäkla schlager.

11171_10151499679850977_508590227_n

Läs mer om kvällens Melodifestival i SvD

Läs mer om kvällens Melodifestival i DN

Läs mer om kvällens Melodifestival i Expressen